hannalondon

Vad gör ni när ni har en dålig dag? Jag brukar oftast vakna på morgonen och direkt känna ifall detta blir en bra eller en dålig dag och ca 30 dagar i månaden är bra dagar för mig men ibland kommer denna enstaka dag som gör att jag verkligen inte vill lämna sängen. Idag är en sådan dag även om jag försökte förtränga det imorse. Ville absolut och verkligen inte gå upp ur sängen, var irriterad på oljudet utanför fönstret och på pappa och hans kollega som höll på att tjatra utanför dörren. Steg tillslut upp och åkte för att handla mat och träna. Allting gick bra, stressigt men bra, kom hem för att fixa mig för en fika-dejt men när den blev inställd drogs mitt humör ner väldigt mycket och nu kunde jag inte låtsats som om detta skulle bli en bra dag. Varför är det inte en bra dag dock? Därför. Det finns inget annat svar än därför. Idag är dagen då jag är ledsen över mina feta lår, över mitt ovårdade hår, mitt, enligt mig, sneda ansikte. Idag är jag trött i kroppen och vill absolut inte jobba. Jag är ledsen för hur lite pengar jag har på mitt konto, jag är ledsen för att jag gnäller över pengar med tanke på alla fattiga människor i världen. Idag tänker jag på sorligheter runt omkring mig. Jag tänker på alla jag gjort illa och undrar varför jag gjorde som jag gjorde. Jag tänker på när jag själv blev sårad och minns hur jobbigt det var emellanåt. Men speciellt är jag ledsen över att jag behöver vara just ledsen ensam. För idag vill jag inte vara ensam. Idag är faktiskt en av de få dagarna jag önskar jag hade någon att dela allting med, allting jag är ledsen över. Önskar jag hade någon som förstår hur jag känner och pussar mig tills jag blir glad igen. Någon som sätter sig bredvid mig och tar en egen sked för att äta ur Ben'N'Jerrys burken. Någon som vet exakt vem jag är och inte tycker jag är konstig för att jag har dessa oförklarliga, dåliga dagar. Som älskar mig trots allt det. Som älskar mig just på grund av det. Jag önskar allt detta idag men vet att det kommer dröja länge innan jag hittar denna någon. Dels för att de flesta dagarna önskar jag inte alls detta och stöter bort alla förslag som kunde leda till något. Dels för att jag är som jag är och har så svårt att låta någon lära känna den riktiga jag, utan spelar oftast en roll för att passa honom. Jag kan inte släppa in någon nära inpå, någon in i mitt hjärta för gör jag det vet jag att det med största sannolikhet kommer sluta i ett krossat hjärta, om inte mitt, hans. Är det då verkligen värt det? Idag tycker jag det men jag vet att imorgon kommer mitt hjärta vara stängt igen.

JAG HINNER INTE MED. Man ska försöka hålla igen på Facebook, på twitter, på Instagram och på bloggen. Samtidigt ha två jobb och träna. Samt umgås med vänner, festa, shoppa och hänga med familjen. Måste komma ikapp alla serier och beta av de 43 filmer på ligger på min watchlist. Jag måste massa och inget hinner jag. Och jag bara älskar det. Mitt liv går inte framåt om det inte är fyllt med kalabalik, nya idéer och måsten. Det är jag i ett nötskal. Hade en underbar weekend med familjen nu i helgen, i Wien. Har inte varit tillbaka på 12 år och helt fantastiskt var det. Lyckades pricka in den varmasta helgen någonsin i Wien i april. Sjukt fin stad och verkligen värd att besöka. Tackar min mamma och pappa för alla måltider, för resan, för att vi faktiskt har fått möjlighet att bo där (Bilden på huset var vårt fyra vånings hus med röda mattor med gulddekorationer i trapporna) Bo utomlands alls. Det är något jag aldrig kommer ångra att jag fått göra. Älskar er verkligen, av hela mitt hjärta och mycket mer. Min syster med så klart, den bästa familj någon någonsin kan önska sig.

För två dagar sedan hade jag 154kr på mitt kontokort och 70kr i plånboken. Idag har jag köpt ett gymkort för 1år och 4 månader på sportlife, inhandlat ett par nya träningsskor från Nike och ska nu iväg för att hämta min nya Iphone 4s. Vad hände där känner jag. Detta kan inte bli annat än bra. Hade ju flyt idag så därför blev det ett gymkort och en Iphone, lite sådär, hopp hopp, det lät bra och pang på. Skorna var ju också ett moment av flyt i mitt liv. Åkte till intersport för att inhandla nya sköna träningsskor. De hade ett par som jag fastnade för och när killen kommer ut med de i min storlek blev jag väldigt glad. Dock visade det sig inte vara de skorna jag tittat på när jag öppnade skolådan, utan ett par ännu snyggare, för samma pris. 800kr tänker jag, check, som hittat. Kommer fram till kassan och vad ser jag då? 490kr kostar dem. WOHO. Nej, nu måste jag åka till min fina mobil och sedan jobbet där vi ser Real Madrid - Bayern ikväll. Spännande. Självklart hejjar jag på Bayern. Adjö.

Jag kan inte med ord beskriva hur glad jag är just nu. Jag trodde jag skulle må helt åt helvete denna resa hem, tidigt, väldigt tidigt söndag morgon eller kanske fortfarande lördag natt, halv sex? Jag sitter och ler och jag kan inte sluta. Hur kan man efter denna helg ? Har inte tagit mer än två foton men det gör inget för jag kommer inte behöva bilderna för att minnas hur bra det var. Jag kommer minnas allt, allt från första kvällen på torsdagen då jag och Céline pratade om allt mellan himmel och jord, skrattade så jag nästan kissade på mig, magen krampade (av skratt) och vi åt svenskt godis. Fredagen då jag shoppade på speciellt Primark, i regn så klart. Eftermiddagen av ren nervositet och sedan konsert. MCFLY konsert. Lyckan var obeskrivlig att äntligen få se dem. Efter åtta år av nästan besatthet, i alla fall när jag var yngre, får jag äntligen se dem. Jag tror inte ni förstår hur sjukt det faktiskt var. Nära stod vi också, bara några meter bort från varandra, jag och Dougie. Bästa var när konfettin sköts ut , till låten Shine a light, och jag tittade upp i konfettiregnet och höll på att spricka av den bästa känslan jag någonsin känt. Jag kommer minnas efter konserten då vi skratta så vi höll på att dö eftersom vi läste mina gamla noveller. Ska inte gå in djupare på det och skämma ut mig själv, ännu mer. Efter det vaknade vi utvilade lördagen och åt lyxig brunch med Eira. Mysig stund på stan i sol innan vi mötte upp Kim och Peter för att grilla. Fyra killar till kom och jag var en av grillmästarna måste jag säga. Första grillningen i år, oförglömlig. Åkte sedan vidare till Eiras bar i Fullham och drack gratis drinkar och shots. Vidare till Maggies som är en 80-tals klubb och helt jävla fantastisk. Slängde med håret hit och dit, vickad på rumpan, spelade luftgitarr och sjöng med i alla asgryma låtar, i jeans, converse och t-shirt och kunde inte bry mig mindre. Sista låten var "I've had the time of my life" och jag kunde inte hålla med mer när jag stod där och sjöng, snarare skrek, ut det åt mina vänner. Sedan kom kaoset och paniken över att jag nog kommer missa mitt plan. Har dock äntligen hunnit till tåget och det är här jag sitter nu. Så därför fö kan jag inte annat än att le.

Nu är klockan mycket och jag borde egentligen ligga i sängen och sova vid denna tid. Inte gå in i mina dåliga vanor av långa nätter och sen morgonar. Men ibland är det något som tar emot, det går inte riktigt att lägga sig än för jag har inte hunnit tänka klart, inte tänka igenom och få struktur. Hela dagen har gått åt till tankar som mals runt och runt och oftast brukar allt kännas klart på natten men nu sitter jag mest som ett frågetecken och är allmänt hängig. Kanske bäst att gå och lägga sig trots allt? Jag löser inga problem 02.04 på natten ändå.

En Hanna skypar med storasyster och tar bilder på sig själv. Hur lyckas jag se förvånad ut? Som om jag förvånar mig själv över hur ofräsch jag blivit. För vill ni höra något riktigt vidrigt? När jag anländer, om två dygn exakt, till Nisse kommer jag inte tvättat håret på sex dagar. Den ni!

En tjock, brun och lycklig Hanna framför Universal.

Fler bilder önskas, your wish is my command. Blandat från allas kamror, från många roliga stunder i Indonesien. Låten passar bra in på oss där borta.

Ligger i hotellrummet och kollar på Nöjesbladet Film. Ett av favorit-programmen faktiskt. Riktigt kul att kolla på om man gillar film som jag gör. Just nu sitter jag självklart med tårar i ögonen. Hur kan man inte när man kollar på klippet då Heath Ledger vinner Oscarspris för bästa biroll - Jokern, gala 2009. Fantastisk roll, fantastisk man. Sen kom även klippet från Oscars-galan 1997 då Roberto Benigni vinner Oscar för bästa huvudroll från filmen "La vita è Bella, Livet är underbart". Nog en av världens bästa filmer enligt mig, självklart ska man se den på Italienska med engelska text för att få höra den klassiska "Buongiorno Principessa" kommentaren. Blir alltid lika varm i magen då han säger det. I alla fall, varför jag ligger på hotellrummet klockan ett på dagen när jag befinner mig i Singapore för sista hela dagen, sista hela dagen på denna resa, kanske ni undrar. Varför? Jo därför att vi är trötta på att vandra hela dagarna, alltid ha planer, alltid resa, alltid göra saker. Vi är lata och vill vila oss i våra sköna sängar. Plus att vädret är, som den senaste 1½ månaden, upp och ner. Regn och sol, moln och åska, lite mer regn och lite lite sol. Kan ju lova er, vad ni än tror, vi kommer inte hem bruna. Lite brunare än när vi lämnade men inte mycket mer än så. Nu tänker ni "nej ni är brunare än ni tror". Bullshit. Vi är inte brunare än vi tror, vi är bleka och feta och så var det med det. Men det gör inget. Nu har jag i alla fall varnat er alla så ha inte höga förväntningar när vi ses. För snart ses vi, vi åker hem imorgon kväll. Får lite panik inför den tanken. Måste nog gå ut och turista lite mer nu i Singapore, måste passa på. Även om vi varit de tre största turisterna i Singapore ever senaste dagarna. Orchard Road, Universal Studios, Singapore Zoo och Singapore NightSafar. Universal var lätt det bästa och jag hade så jävla kul! Så jävla kul, sprunga runt och varit ett lyckligare barn igen. Studsa upp och ner. Jag trodde jag hade blivit ännu fegare än sen jag var lite (redan då var jag feg) men jag åkte allt. Alltså allt. Upp och ner, in i mörka läskiga tunnlar, i robotvärlden, 3D, 4D och ja, massa andra coola grejer. Lovar att berätta lite mer senare när jag fått tag på bilderna på mig lycklig framför Universal. Och nej, det var inte bara för barn och ja, det var så COOLT. WOW coolt alltså. Måste åka till USA och gå runt där. Där finns ju Hogwarts Land, min dröm! Det får bli nästa stora resa, USA, såklart när man är 21 år. Vilket blandat inlägg det blev. Förlåt. Måste bege mig nu.

Så, nu måste jag göra en check-lista om vad jag ska göra när jag kommer hem. Dels för att lindra min panik över vissa grejer, känns alltid bättre att få det nedskrivet, och dels för att det bara är tre dagar kvar tills jag står på Nisse Platsen och det vanliga livet börjar igen.

Ta mig hem och låt mig aldrig göra något så här dumt igen. Back-packa i Asien. Ja jo, nog har det varit kul och värt det men jag kommer aldrig göra om det. Vi förtjänar fan inte all skit vi fått på denna resa. Som idag när vi gick upp tidigt, åkte med taxi en halvtimme ut till alla bussbolag som går till Singapore. Där står vi och får veta att det inte finns någon toa på bussen och jag kan säga att stackars P kan inte leva utan toa i 6h just nu. Så det var vara att vända och åka tillbaka, med mindre pengar, förlorad tid och boende i Singapore, och med ömma ryggar av väskorna. Ligger återigen på vårt hotellrum här i KL och mår piss. Hostar snart lungorna ur mig. Nu ska vi dock krypa ner i sängen och kolla på Sjätte Sinnet. Hoppas det kan pigga upp oss lite denna hemska dag. Så nya planer, igen, vi åker till Singapore på Onsdag. Kul, jättekul. Nu vill jag bara hem. Inte långt kvar, hoppas jag överlever fram tills dess, ser inte direkt ljust ut. Förövrigt kollar jag Gossip Girl och gråter faktiskt varende jävla avsnitt i hela säsong fem. Sjukaste serien. Låten är därifrån och den går på repeat i iphonen. Passar faktsikt till filmen vi ska se, "Bring them all back to life" = "I see dead people".

Har ju helt glömt att visa fotot jag tog när jag var ute för ett tag sedan. Erkänn grym? Och erkänn jag är cool?

Eftersom jag är ett sjukt litet barn ligger jag inne på hotellet medan de andra två tar en rund på stan, sista dagen. Och eftersom jag inte kan sova passar jag på att fixa med bilderna och fick lite panik över att de var så lite bilder i min egna mapp, bara 2000, och undrat vad vi egentligen gjort. Så jag kollade igenom även Petra och Kajsas bilder och har senaste kvarten suttit och skrattat. Vad har vi INTE gjort på denna resa snarare. Vi har självklart alla typiska bilder när vi är på festival, rider elefant, är ute i djungeln, åker linbana, surfar osv. Men sen har vi alla andra bilder när vi är ute och går, när vi väntar på mat, på buss, på taxi, på flyg. När vi ser ut som äckliga luffare, när vi är sura, när vi är fulla, när vi är odrägliga, ja vi har foto på allt. Det är dessa foton som får mig att minnas att resan var mer än bara alla "stora saker" utan även alla småsaker som gör att man lär känna både sig själv och de man reser med, innan och utantill. Jag har tänkt, nu det senaste, om resan verkligen var värd allting, pengarna, slitet innan, sjukdomarna, alla sura miner, all trötthet, äckliga nudlarna, oron över vad man kommer hem till och speciellt de obekväma sängarna. Jag har kommit fram till att jag skulle inte vilja göra något annorlunda, denna resa var bland de bästa jag någonsin gjort. Och jag har även insett att dessa två tjejer betyder så sjukt mycket för mig. Vad ska jag göra när jag kommer hem och inte har de runt mig, vid min sida, 24/7? Får, som Kajsa säger, börja hänga på deras jobb. Gå till hemköp i Majorna, fyra dagar i veckan och titta på när Petra sitter i kassan, och resten av tiden stå och stirra på olika lyckohjul på Liseberg. Folk undrade hur det skulle gå för oss tre att resa tillsammans, tre tjejer är aldrig en bra idé. Tre tjejer är den bästa idén. Vi har inte haft ett enda stort gräl. Jo visserligen har vi väl tjatat hål i huvudet på varandra, varit irriterade och lite småsura men aldrig att vi haft mer än små tjafs och då bara om vilken dag vi ska åka vidare till nästa ställe. Inget som inte heller hållt i sig längre än 12 minuter. Inte långsinta här inte. Så tack för denna resa tjejer, även om vi har en vecka kvar, ni är guldvärda och jag älskar er som fan.

Värdelös bloggare. Jag vet. Jag skyller på att staden KL tar upp all min tid och energi. Vilket den faktiskt gör för när vi inte är ute och prutar för fulla muggar, ca 10 timmar per dag, ligger vi helt utslagna på sängen. Shoppa är verkligen ett träningspass. I alla fall så har jag nu nästan shoppat klart, bara en sista present till familjen och har även testpackat min 120l väska och ja, jag får plats. Det är med nöd och näppe men jag får och den väger nog närmare 30 kilo, garanterat. Antar att när man knör ner 5 par skor och 4 väskor så lär de läggas på ett par kilo. Handbagaget oroar mig mest dock, redan nu väger den ca 7 kilo och nu ska det ner lite extra grejer som jag är väldigt rädd om och inte vågar lägga i min stora väska. Jag kommer komma hem med lika tunga väskor som när jag flyttade hem från London. Sjukt va? I övermorgon åker vi äntligen vidare efter 8 hela dagar här. Då åker vi till Singapore vilket kommer bli AWESOME! Har jag berättat vad vi ska göra där i sex dagar? Dels är det en väldigt fin strand där så när vädret är topp ska vi åka dit och glassa oss i solen sista gången. Sedan finns Universal Studios som jag längtar så mycket till. Kajsa har redan varit där i USA men jag och Petra lär bli som små barn igen. Vi ska även till deras gigantiska zoo med häftiga djur och på kvällen så ska vi på nattsafari. Man åker i små "vagnar" och ser djuren när de är som mest aktiva på natten. Coolt. Vi ska på ett Titanic Museum. Låter kanske lite wierd men det finns ett museum som har konstruerat upp stora delar av skeppet, hur det såg ut inne, Isberget och mycket är faktiskt hämtat från botten av Atlanten, det äkta Titanic. Och sist men inte minst har vi ju Orchard Road med lyxshoppingen, Little India, Chinatown och Arabic Street. Ballt som fan. Har redan bokat boende också, vilket känns bra med tanke på hur svindyrt det är i Singapore. Tur att maten är billig efter jag är så jävla pank. Knappt att det räcker till bussresan hem från Köpenhamn till Göteborg. Och veckan efter ska jag till London. Och veckan efter det ska jag till Wien. Oups! Det löser sig dock, sådant löser sig alltid. Nu måste jag börja stortera bilder, de andra sover, så jag äntligen kan börja få upp lite bilder på FB. Glöm inte att lyssna på låten, helt fantastiskt bra text. "Hey Sexy girl from Kuala Lumpur." Kan inte vara mer passande för oss i denna stad, eller?